Rum med utsikt

Med sina lite drygt tusen invånare är Svaneke på Bornholms ostkust en av Danmarks allra minsta städer, en idyll av korsvirkeshus och kullerstensgator känd för lakrits, rökt sill, glasblåsning och ett vattentorn signerat den kände danske arkitekten Jørn Utzon vars operahus i Sydneys hamn, likt ett skepp som satt segel, slog världen med häpnad. I den lilla staden på Bornholm finns också ett annat slags vattentorn, Svaneke fyr, arton meter hög och uppförd 1918–20.

Några år tidigare, 1914, hade Louise & Helene av Newarp i hård pålandsvind och tät dimma grundstött och förlist strax sydost om staden. Den polska skonaren sjönk med man och allt. Sorg och förstämning rådde. Det var inte första gången det skett i farvattnen utanför Svaneke. Saken hade ältats länge och väl, och den tragiska händelsen aktualiserade på nytt frågan om en fyr på platsen. Till sist tog stadens styrande ett beslut. Sagt och gjort. På en stabil grund av huggen granit restes ett kvadratiskt torn i sandsten bruten i Nexø och krönt av en lanternin i härdat glas och en balkong.

Varde ljus! På nyåret 1920, äntligen, tändes fyren ute på Hullenakken för första gången – en klart lysande låga av brinnande Blaugas och omgående lins av tredje ordningen, två blinkningar var trettionde sekund, en räckvidd på nitton sjömil och en siren som ljöd med två stötar i minuten genom mörker och tjocka.

Det väldiga fyrtornet på ön Faros i inloppet till Alexandrias hamn räknades som ett av den antika världens sju underverk. Långt före ekolod, radar, plotter och GPS stod fyrarna där i svarta natten och lyste upp sjöfararnas väg över haven, ledde deras skepp förbi skär, grynnor och rev. Fyren är kanske ett av de vackraste uttrycken för idén om den goda viljan, en vän i viken och räddare i nöden.

1947 elektrifierades Svaneke fyr, 2011 släcktes lyset för gott. De sista decennierna var driften automatiserad. Det obemannade tornet övervakades från Hammerodde, sedan begynnelsen en av de klassiska fyrarna i radions dagliga sjörapport, ett radband av sällsamma och gåtfulla namn, likt en rit, en mässa, den trygga rösten som läste välsignelsen över de nordiska kusterna, från Jären och Lista till Rödkallen och Storön, i evighet, amen.

Svaneke fyr är numera byggnadsminne. Ingen torde väl vara bättre lämpad att bevara och förvalta det historiska arvet än dess nuvarande ägarna. Jan och Pia kom till platsen för många år sedan nu. Det var kärlek vid första ögonkastet. Den forna fyrvaktarbostaden blev deras hem. Här växte barnen upp. När fyren annonserades ut till försäljning, blev de oroliga. Vad händer nu? Vem flyttar in och kanske startar något slags verksamhet, ovisst vad? I vår trädgård, säger Pia. De gav sig in i budgivningen. Fastigheten blev deras, en egen fyr att ömt vårda sig om och älska i nöd och lust.

Tornet från tidigt tjugotal med drag av kampanil från italiensk högrenässans kan närmast betecknas som en exponent för nordisk klassicism, typisk för perioden. Idag har Jan och Pia förvandlat den gamla fyren till ett exklusivt semesterboende, rekreation och hugsvalelse i rum med utsikt, en vidunderlig vy över vattenvidderna och en horisont att vila ögonen på, i synnerhet uppe i lanterninens bar där perspektivet manar till eftertanke, gärna över en isklirrande drink.

Fyren rymmer tre bedårande dubbletter med grottbad i bornholmsk paradisgranit, förråd och faciliteter, och som sagt högst upp en bar; lanterninen är intakt med rött tak, 330 graders vidvinkel och fri sikt över Svaneke, Östersjön och klippkusten söderut ner mot Nexø. Det vidhängande gamla maskinhuset är i markplan utrustat med kök, sällskapsrum och toalett, två ljuvliga terrasser som vetter mot vattnet och i våningen ovanpå en master suite med betagande utsikt över sjön och Christiansø i fonden.

Jan och Pia bor förstås kvar i sitt älskade fyrvaktarhus av bränt tegel med brant, nätt valmat tak, utvändigt i väl bibehållet skick men invändigt efterhand i behov av viss renovering. När det omsider blev dags att rusta upp kök, hall och tvättstuga, valde vårt värdpar att anlita Kvänum. Pia visste vad hon ville ha. Ett hus med dryga hundra år på nocken, pondus och lantlig charm kräver en klassisk ramlucka, fattas bara. I köket föll valet på Real Classic Broby i kulören Åska.

En kaklad vrå i köket tar upp den gula tonen i klippans lavar utanför fönstret. Det till synes gyllene kaklets reflexer blixtrar till mot den blånande luckan i en estetisk knall, anslående minst sagt. Pia påpekar något krasst att ett blått kök håller flugorna borta, som man säger i Danmark. Oss lurar hon inte. Färgställningen är djärv och effekten uppenbar. Möjligen har hon slagit två flugor i en smäll. Inget här är oavsiktligt. Det är tvärtom infallsrikt och alldeles utsökt.

Broby Sol i den kombinerade hallen och tvättstugan synkar med det antika kinesiska skåpet i badrummet intill. En ren tillfällighet, påpekar Pia blygsamt. Eller kanske intuition; ihop har vårt värdpar skapat en inredning med underbart säregen och personlig atmosfär här på stranden mellan himmel och hav, på en gång upprymd och rofylld, inte alldeles olikt den klassiska sjörapportens växlande väderlekar.